I dagens globaliserade värld är det ganska enkelt att resa mellan olika länder. Som svensk medborgare är du också välkommen i de flesta länder. Ibland behöver du inte ens ansöka om visum, det är bara att resa dit.
Gästvänligheten gäller dock bara om du besöker landet som turist. Om du vill göra affärer med landet måste du söka om affärsvisum. Nästan alla länder har högre krav på affärsvisum än på turistvisum.
Standard när man ansöker om turistvisum är att ens ansökan ska bestå av: Ifylld ansökningsblankett, två passfoton, passet och avgift. Standard för affärsvisum är samma som turistvisum plus en massa andra grejer. Ifylld resplan, vilka man ska besöka, rekommendationsbrev från företagen man tänkt träffa osv.
Vill du resa i affärer till Peru måste du dessutom bevisa att du har minst 14 000 kronor på banken och ett brev från din arbetsgivare. Det behöver du inte om du ska besöka landet som turist.
Jag tycker det är väldigt konstigt. Vill du sälja varor till utlandet borde du ju tycka om att dina kunder kommer på besök.
Ett land som går helt mot strömmen är USA. USA buntar ihop ”turist” och ”affärs” till ett enda visum. Om du som turist upptäcker en affärsmöjlighet i USA har du alltså all rätt att börja göra business.
Men sen är det ju the land of the free också.
Helt klart en poäng där. Det är ju ett väldigt märkligt system. Hade varit kul att få lite bakgrundsfakta om varför de vill stänga ute affärsmän…
Kanske för att de ”tar våra jobb” eller försöker konkurrera med inhemska företag?
Jag vet inte, råkorkat är det iaf.
Kolla Colombia där jag var för 3 år sedan… Peru är en barnlek i jämförelse.
Känns som det har med konkurrensen på hemmamarknaden att göra, grymt korkat hur som helst.