Enligt svenska politiker vinner man inte val med idéer. Val vinner man med hjälp av välbetalda amerikanska valstrateger och metoder uppfunna i amerikanska presidentval. Senaste trenden heter tydligen Internet. Man verkar tro att Obama vann för att han twittrade och inte för att väljarna trodde han skulle bli en bättre president än motståndaren McSame.

Det är kul att se politiker från de etablerade partierna försöka skapa sig ett namn på nätet. Senaste trenden är att man gör ett påhopp på piratpartiet och sen får twingly-länk från skvallerpressen. Vips har man massor av besökare. Att de är arga besökare som idiotförklarar politikern i kommentarerna verkar spela mindre roll. Allt enligt devisen ”alla besökare är bra besökare”.

Exempel på dåliga försök

En moderat Kent Persson kritiserar parlamentarikern Christian Engström för att han väljer att strunta i alla möten som inte handlar om piratrelaterade frågor. Blir länkad från Expressens artikel och får massor av arga kommentarer. Piratpartiets lovade ju just detta under valrörelsen. Man kan väl inte kritisera en politiker för att han håller sina vallöften?

Centerpartisten och riksdagsledamoten Annika Qarlsson tyckte det var konstigt att unga män röstade på Piratpartiet samtidigt som unga män våldtog kvinnor. De arga kommentarerna är rolig läsning. De innehåller allt ifrån ”alla som inte dansar är våldtäktsmän” (med källa) till en exakt uträkning över hur många våldtäktsmän som röstade på piratpartiet (51 st)! Till slut gjorde hon avbön, med titeln ”vad menar jag…”. Kommentatorerna var dock fortfarande arga och hon tvingades till en avbön hon kallade ”Jävligt klantigt”. Och där hade hon rätt. Det var Jävligt klantigt men man lär sig inget utan att försöka. Förhoppningsvis har hon lärt sig något om sociala mediere.

Felet politikerna gör

Det jag hoppas att Annika Qarlsson lärt sig är att det inte handlar om att få uppmärksamhet. Det är inte så man gör en Obama på nätet. Alla besökare är inte bra besökare. I gammelmedia fungerade det att medvetet misstolka vad någon annan sagt i syfte att låta bättre själv. Envägskommunikationen i TV och tidningar gjorde att man kunde komma undan med sådant retoriskt fusk. Tvåvägskommunikationen på internet innebär att sådana medvetna misstolkningar bara gör att du själv framstår som korkad. Internet är fylld av hobbyexperter som i kommentarerna med glädje påtalar var du har fel. Helt plötsligt finns det domare i det retoriska spelet som bestraffar den som försöker fuska.

Vad politikerna måste göra istället

Att göra en Obama handlar istället om att nå ut till sina potentiella väljare och få ge dem verktygen att övertyga andra. Övertyga de som redan ligger din ideologi nära och få sedan dem att tala för din sak. Hjälpa dom att övertyga andra. Piratpartiet är mästare på detta. De har en hel armé internetmissionärer som försvarar partiet och försöker övertyga andra. Partiledaren Rick Falkvinge har identifierat detta och brukar ha argumentationsövningar i sin blogg. Han beväpnar sina trupper med argument och motargument istället för att syssla med slag under bältet.

Det är också viktigt att tänka på kommunikationsformen. På internet kan man kommunicera på många olika sätt och det gäller att hitta den metod som passar en bäst. internet-experten Simon Sundén har skrivit ett mycket bra inlägg om vad man bör tänka på om man är politiker och vill ut på nätet. Han gör ett case av moderaten Niklas Wyman (som bör hålla sig till bambuser och youtube) och sammanställer en bra checklista för politikern som vill lyckas på nätet. Det är med andra ord rekommenderad läsning om du är politiker.

Avslutningsvis, en annan bra metod är att helt enkelt göra bra ifrån sig på sitt jobb. Filma det och lägga ut det på Youtube. Simon har även skrivit om britten Daniel Hannan som höll ett tal i europaparlamentet, la upp det på Youtube och fick miljoner besökare.

När får vi se detta i Sverige?