37 kommentarer

1. Frågan är om du inte lagt ner mer tid på att skriva genomtänkta svar än du hade behövt lägga i kö för att få en biljett? 🙂

2. Otroligt rolig och lärorik läsning. Du är bra på att argumentera och att ducka för förolämpningar!

3. Hahaha, mkt underhållande.
   Vore det inte fantastiskt roligt om du kunde försöka hitta den här typen av människor som det garanterat kryllar av på den vilda webben och försöka återskapa den här typen av diskussioner med dem och sedan sammanställa dem på någon hemsida?
   En sida liknande arga lappen och tjuvlyssnat etc. men där personer kan skicka in meningsfulla diskussioner?
   Jag älskar att läsa sånt här 🙂
   Keep up the good work!
   Men vad har hänt med uppdateringarna på sistone?
   24h grejen som tagit all tid? 🙂

4. Hahah 😉
   Du lär inte ha övertygat henne dock men det är alltid roligt att reta kommunister 😉

5. jonas, jo förmodligen, men köandet hade en fruktansvärt obekväm arbetstid. Söndag till måndag natt. Därav prioriterandet av sömn.

   Anders, tackar! Jag har aldrig förstått poängen med att förolämpa okända människor via mail. Man kan ju liksom inte ta åt sig 🙂

   Kenny, En bra idé. Typ forumtroll.com eller nått. Annars är det skolan som har tagit tid tid… Sista tentan är den 17e. Efter det tänkte jag höja tempot på bloggen igen. Men tills dess blir det nog fortsatt lite fattigt…

6. Det finns ett ganska bra uttryck som säger ”Diskutera inte med idioter, de tar ned dig till deras nivå och där vinner de på erfarenhet.”. Inte för att jag tycker att du på något vis förlorade i den här diskussionen, men det leder sällan någonstans att diskutera med idioter.

   Mvh,
   Anton Malmberg

7. Det var nog det sjukaste inlägget jag läst i år …

   Fruktansvärt roligt dock då personer verkligen måste fått huvudbry efter att denna svarat 3-4 meningar på varje mail och sen får nästan ett A4 tillbaks som svar varje gång.

8. Haha det här var ju superkul! Som min kompis hanna uttryckte det:

   hanna says:
   haha från kravallbiljetter till hygien i sovjet 😀

9. Tore, ska du övertyga någon om något, måste du först få den personen att berätta sina ragument, och vrför den tror som dn tror. Först när du vet det, kan du möta personen med rätt argument. Lyssnar du inte på personen först, så faller dina ord på döva öron, som det verkar a gjort i detta fall.

10. Karsten, jag håller helt med. Du slår huvudet rätt på spiken. Så måste man göra, annars kommer man ingenstans. Det är också en av anledningarna till att jag tycker det är kul att diskutera med folk. Utbytet av idéer som gör att man lär sig mer och kanske får ompröva sin egen världsbild. Det finns ju tillfällen då man själv har fel. Bara genom att lyssna på den andres argument kan man säkerställa att man själv faktiskt har rätt.

    I det här fallet dock var hennes argument ”du är sjuk i huvudet” och ”du är en förlorare”. Det fick mig att tro att damen egentligen bara var sur på omvärlden och ville att det skulle vara någon annans fel att hon inte fick gå på kravallen på lördag.
    En slutsats som kan vara fel men jag fick ju inte så mycket att gå på… :-/

11. Haha

    Tack för underhållande läsning. Måste genast lägga in en länk till detta inlägg i min blogg. Mera sånt!

12. Orkade inte läsa allt, så risk finns att jag missuppfattat dina argument..

    Jag förstår inte hur det blev fler vinnare i ditt fall? Snubben som köpte biljett till sig själv + två till dig och din polare = 3 vinnare. Samtidigt 3 förlorare eftersom 3 personer blev utan biljetter.

    Eller du kanske menade att personen i kön inte köpte biljett till sig själv, bara två till dig, och därigenom räknades som vinnare eftersom han tjänade lite pengar på det? I så fall kan man säga att vi har 3 vinnare(studenten + du och din polare) och två förlorare (2 som blev utan biljetter).

    Vi antar att det fanns 20 studenter som köpte på sig 4 biljetter för att sälja dessa vidare. Vi ser 20 vinnare direkt, inga konstigheter. 80 biljetter såldes vidare, dyrare. För att din argumentation ska hålla så betyder det att 60 av dessa ”andrahandsbiljettköpare” måste vara som dig och din polare, dvs ha ont om tid/polare och uppskatta dealen. Annars vinner förlorar-sidan.
    Om dessa andrahandsköparna stod sist i kön och blev snuvade på möjligheten att köpa till normalpris så torde iaf de själva se sig som förlorare.

    Jag tror att det finns en del som du men inte så pass hög procentandel, alltså skapade marknadsekonomin, enligt din argumention inte fler vinnare.

    Om hälften av biljetterna såldes till ”nöjda kunder”/vinnare så blir det i ekvationen 60 (20+40) vinnare. Antalet förlorare blir 120 (80 st utan biljetter + 40 st som stod sist i kön).

    Visst, man kan väl kanske säga att ALLA som köpte dyrare biljetter tyckte att det var en fair deal, annars hade de inte betalat priset. Men står man i kö och blir tvungen att betala ett högre pris för att snubben framför köper upp biljetterna så är man åtminstone ingen ”vinnare”.

    Kan väl tilläggas att jag inte tar någon politisk ståndpunkt i det hela :).

13. Fan va jag rörde till det :)… Nytt exempel: 40 nöjda andrahandsköpare + 20 nöjda biljettförsäljare = 60 vinnare. Samtidigt har vi beroende på hur vi definierar förlorare, antingen 80 förlorare, de som blev utan biljetter. Eller 120 förlorare, dvs de 80 som blev utan samt de 40 som fick betala ett överpris fastän att de var villiga att stå i kö.

14. Haha, vilken tragisk person du råkade ut för.

    Hon ville precis som de flesa vänstermänniskor äta kakan och ha den kvar och dessutom inte betala för den. När det inte går så blir hon arg på de som köper kakor ooch äter dem.

    Vilken otrolig mängd missriktad energi i form av ilska, om hon använt den till något annat än bara missunsamhet så hade hon kunnat blivit framgångsik, nu kommer hon bara att fortsätta att vara en ständig förlorare.

15. 0. Det är svart och vitt. Det finns vinnare och förlorare. Och allt går att mäta i pengar.

    1. Vi vill uppnå en så rättvis fördelning som möjligt. Ekonomiskt vill vi maximera välfärden.
    2. Det finns ingen gemensam definition av vad som rättvist, eller vad som är välfärd.
    3. Det blir svårt att argumentera. Kommer vi överens om en definition av vad det innebär att maximera välfärden, då har vi löst många problem.

    Borde inte du och din vän ställa upp för den person som väldigt gärna vill gå på festen men inte har råd?

16. karl w, jag tror inte problemet ligger i att definiera välfärd (spädbarnsdödlighet, livslängd osv är ju klassiska mått) utan snarare ”vad som skapar välfärd”. Högern tror på att skapa mer resurser att fördela. Även om fördelningen inledningsvis inte sker utifrån något särskilt ”rättvise”-mått (kanske för att, som du säger, rättvisa är väldigt svårt att definiera).
    Vänstern däremot vill fördela befintliga resurser. Även om det innebär att det på sikt kommer att finnas färre resurser att fördela.

    Hur menar du att vi skulle ”ställa upp” för personen som ville gå på festen men inte tyckte att det var värt 250 kronor. Skulle vi ge honom pengar till en biljett? Vad menar du, konkret, med termen ”ställa upp”?
    Menar du att vi, som tycker kravallen är värd 250 kronor, skulle avstå att gå så att personen, som bara tyckte att den var värd 160 kronor, skulle få gå?

17. Jag menar att du borde köpa ytterligare en biljett åt den som inte har råd, konkret ge personen en biljett. Det som slagit mig är att personen faktiskt mer än gärna önskar få gå på kravallen men inte har råd, hon har t.o.m. bemödat sig att skriva ett inlägg på något ställe för att hon är frustrerad över att inte få en biljett.

    Låt oss säga att biljetten har ett visst konstant värde för alla, 250 kr, biljetten säljs för 150 kr och vinsten hos försäljaren är 50 kr och köparen 100 kr. Vi har skapat värde om 150 kr. Biljetten säljs istället för 250 kr, förtjänst för försäljarna är i detta fallet 150 kr men det totala värdet är fortfarande 150 kr. Var vill du ha värdet?
    Är jag helt lost?

18. Karl, ja, du är lite lost. Värdet på en vara är alltid vad någon är villig att betala för den. Vill ingen betala något för en vara saknar den värde (eller i vissa enstaka fall, när värdet borde vara högre än vad någon vill betala, populärt kallas för ”ovärderlig”). Därför har en vara alltid olika värde för olika personer. Det är en av grundstenarna i marknadsekonomin. Biljetterna är värda väldigt lite för arrangören och det är därför han kan göra en vinst genom att sälja biljetterna till studenter som värderar biljetterna högre. Precis som mjölken på ICA är värd mindre för ICA-handlaren än för kunderna.
    I det här fallet värderade jag biljetten till 250 kronor medan den andra studenten värderade den till 150. Bakom min värdering låg att det väldigt längesen jag var på en sådan fest, gillar timbuktu, jag var väldigt festsugen och festen var bara ett stenkast hemifrån. Vad som gjorde att hon värderade biljetten lägre vet jag inte men det skulle kunna vara att hon t.ex. inte tycker kravaller är lika roliga eller inte är ett stort fan av timbuktu eller hellre går till något annat uteställe eller redan har en pojkvän hon kan mysa med (de goda raggningsmöjligheterna är annars en av de största orsakerna till att folk går på overallfester)

    Mot den bakgrunden, att köpa en biljett för 250 kr och ge bort den till någon som värderar den till 150 kronor är ren kapitalförstörelse. 100 kronor försvinner då i tomma intet (eventuellt kan det uppstå en ”varm känsla inombords” hos mig som kan vara värd 100 kronor, men i just det här enstaka fallet hade det inte gjort det).

    Studenten hade alltså hellre fått 250 kronor i kontanter istället för en biljett. Då hade hon kunnat köpa något annat som hon hellre velat ha. T.ex. ost och vin hon kan dela med pojkvännen framför en långfilm.

    Hur gärna en person skriver arga meddelanden på en elektronisk anslagstavla tycker inte jag har att göra med hur pass lite pengar en person har. Snarare som ett tecken på att hon gärna tar ut sin frustration på omgivningen (eller har för mycket tid över).

    Karl, du borde ju kunna det här. Ingår inte nationalekonomi som grundkurs på industriell ekonomi på chalmers? Eller gick du på overallsfester istället för att plugga? 😉

19. Nå, låt höra, fick du ligga något?

20. Johan, nu tror jag du har förväxlat min blogg med Blondinbellas.

21. Underbart 🙂 Jag tycker detta var ett utmärkt inlägg att flika in med, det här är ju en affärsidé som många andra!

22. Sällan har jag läst en så rolig blogg, jag garvar hysteriskt *ROFL*

    Du är ett geni Tore =)

23. Håller med alla ovanstående att detta var ett riktigt roligt inlägg. (Kan relatera till Lucciakravallen då jag är uppväxt i Linköping och spenderade 2004års Luccia där)

    Det är svårt att ändra sitt synsätt att allt handlar om att maximera marknadskapaciteten när man läst Tores inlägg. (och isf har TORE helt rätt!)

    Men en annat synsätt och en trivialare fråga är:
    Vilka vill du festa med?

    Engagerade Studenter som köar i timmar eller rika snorungar som lever på sina föräldrar?
    (De flesta rika studenter är inte som dig Tore, som har tjänat ihop pengarna själva)

    Jag vet vad jag hade valt! 🙂

    // Oscar

24. Pingback: Tores sagor från verkligheten » Blog Archive » Magnus Betnér om bilstölden

25. Nog har jag läst nationalekonomi, inte många poäng men tillräckligt. Tillräckligt med annan ekonomi med för den delen, tillräckligt för att förstå det underbara med fri konkurrens, tillräckligt för att förstå det sköna med att du betalar någon som utför ett arbete åt dig. Jag har till och med lärt mig räkna på förlusten för samhället vid monopol. Förlusten i välfärd.

    Ang. detta fallet. Låt oss anta att biljetten har samma värde för er båda, ni båda blir i extas när ni hör Timbuktu och älskar att flörta och skapa ’nya kontakter’ på kravaller. Du har råd att köpa ”svartmarknads-kravall”-biljett, inte hon. Hon hade mycket hellre sett att biljettens värde var skriven i kötid. Vad är mest rättvist i ett studentsammanhang.

    På tal om att ge bort 100 kronor. Gissningsvis har tjejen inga pengar medan du har så att du klarar dig fint. Då pengar har avtagande marginaleffekt, kommer du ge bort 100 kr som har lite värde för dig men högt värde för henne. Därför bör du ge henne en biljett. Dessutom verkar kravaller vara en mänsklig rättighet, du borde ha hjälpt denna arma människa med en biljett.

    Men… jag har inget emot andrahandsförsäljning av biljetter. Tänker själv ge mig på ett försök i veckan, mest för att jag var sjuk när biljetterna släpptes – inte för att de tog slut.

26. karl, kul att höra. Nationalekonomi är kul 🙂

    Då förstår jag exemplet bättre. En nackdel med att använda ”mängd pengar man är villig att betala” som mått på ”hur gärna man vill ha något” är att vissa personer har mer pengar än andra. Som du med ditt exempel påpekar. Man kan krasst se det som att folk med mycket pengar har fler ”behovs-poäng” än andra.

    Men samma sak gäller kö-tid. Vissa studenter har mer tid än andra studenter. Studenter på filosofiska fakulteten i Linköping har t.ex. väldigt lite lektionsledd undervisning och har därför mer tid att köa. Något som studenter vid teknologiska fakulteten inte har samma möjlighet till.

    Tillgång till tid är förresten den fördelningsformen som flest biljetter fördelades på. Tror det var 1700 biljetter som såldes varav kanske 40-50 dök upp på fria marknaden. Resterande 1650 biljetter fördelades till de som värderade biljetterna högt i tid (eller hade gott om tid). Inte till de som värderade biljetterna högt i pengar (eller hade gott om pengar). Att någon då gnäller om att biljetterna går till de som har mest pengar är lite komiskt. 🙂

    Jag tror inte det finns något klockrent mått på ”behov”. ”Mängd pengar” är dock det bästa vi har. Fördelen med att använda ”mängd pengar” är att det dels blir tydligt (alla vet vad som gäller), alla kan påverka sin egen situation (du kan skaffa ett jobb) samt att det ger incitament till folk att skapa värde (bidrar du till välfärden belönas du).
    Hade man använt något annat mått, t.ex. ”tid att köa” som hade man skapat incitament för folk att få mer ledig tid. T.ex. genom att läsa färre kurser eller skippa att jobba extra (som jag gör för att få råd med kravaller).

    Angående att ge bort 100 kronor. Jag tror ju visserligen att hon hade pengar och jag vet att jag inte har så gott om pengar. Men låt oss utgå ifrån att jag har och hon inte har gott om pengar. Att ge henne 100 kronor skulle få henne att må bättre, men inte mig.
    Det skulle minska incitamenten för henne att skapa 100 kr och minska incitamenten för mig att skapa 100 kr en gång till (jag blir ju bara av med dem). Ett sådant system i full skala leder bara till att folk väljer att stanna hemma och låtsas vara inkompetenta istället för att skaffa sig ett jobb och bidra till välfärden. Ungefär som det är i visst välkänt land väldigt nära oss (gissa vilket).

    Ja, kravall är en mänsklig rättighet. Det är tur att det går fler i vår 🙂

    Lycka till med biljettköpandet!

27. Skapa personbundna biljetter = problemet löst! 🙂
    Era argument passar Affärsvärlden, dock passar den inte Studentvärlden där man lever under den normala levnadsstandaren (pengar, tillgång och tid)
    jag personligen tycker inte att kravallen var värt tiden, kostnaden och timbuktu 😉

28. Adde,
    Vem sa att det fanns något problem? Allt fungerade ju bra. Det är det som är poängen.

    Personbundna biljetter däremot skulle skapa stora problem. Jag skulle t.ex. inte fått gå på kravallen då. Helt värdelöst enligt mig.

29. jo problemet här är (är ingen ekonom, men sunt förnuft det har jag) att vi studenter har inte råd att låta fri marknad råda, det blir ju bara en ond spiral med priser som pekar uppåt, nästa år kommer ”svarta marknadens” priser på luciakraballen att kosta det dubbla, bara för att en liten skara människor har råd att köpa det. Det är ju det som är meningen med kravall, billig fest med billig sprit 🙂 och detta är ju pga våra ynkliga 7500kr/månad.

    en annan sak som jag kom att tänka på är att de som anordnadar kravallen har ju tänkt att ca 22000pers studerar på valla medan ca 2000pers pluggar på HU (vet faktisk inte siffrorna men det är betydligt mer studerande på valla) så då har de enligt en fiffig ratio fördelat de här ca 2000 biljetterna där HU får ca 250biljetter och valla får 1750st biljetter. och om då valla studenter tar sig till hu för att köpa deras biljetter så är ju detta ojust. har inga problem om de köar i valla o säljer för valla folket.

    personbundna biljetter stoppar svarta marknaden samt att då kan ju endast de som vill/kan/lust att köa kan köa o därmed festa. men det löser inte ett problem: om jag skulle köpa en biljett o sen veta att jag inte kan gå pga sjukdom/resa/tenta då har jag ju gått miste om 160kr. Då får jag väll antagligen planera och tänka mig för innan jag köar.

    allt fungerande bra enligt fri marknad som du har tillämpat så fiffigt och fint, men det är många aspekter som du inte har tänkt på. life is not about money its about partying as cheap as possible! 🙂

30. kul att tänka på timbuktus politiska ståndpunkt när man läser era inlägg 😉

31. Sjukt kul inlägg.

    Sättet att sälja biljetter på är föråldrat och anpassat till de logistiska problemen som finns.

    Ett enligt marknadsekonomin rättvist sätt att lösa problemet är genom en auktion. Alla som vill gå lägger ett bud på vad de anser biljetten är värd. De som lägger högst bud får biljetter. Detta innebär att alla betalar vad de anser vara ett rimligt pris.

    Gör man det över nätet slipper man även köa.

    /Karl

32. Tack Tore!

    Jag vill bara tillägga att det är viktigt att på begränsade marknader som denna tillåta flera sätt att konkurrera, eftersom detta öppnar upp för en effektiv marknad. Om det bara var pengar som krävdes för biljett (auktion), så skulle folk tvingas vara mycket mer kreativa för att ”växla” tid mot pengar. Det är ju iof lite det som händer när folk arbetar på olika arrangemang för att få biljetter till andra.

33. Rudis, är väl lite det som händer på SOF. Folk arbetar och är med i kortegen för att få förköp på biljetterna. Var det det du menade?

34. Hur som helst är iallafall jag gladast över att en viss student dök upp på Luciakraballen. Även om jag inte hade betalat dig för att komma Tore så betyder det inte att din närvaro inte hade något värde för mig. Nyttan är inte alltid samma som EMC, ofta större faktiskt (se grubb 2an). o dom bästa saker här i livet är gratis tror jag bestämt. Tex som KÄNSLOR av att tro sig vara solidariskt som din motståndare verkar uppleva stört nytta av.

    Föresten så är mitt sista bud på att du kommer hit över påsk 1000 kr! 😉

    Länge leve marknadsekonomi!

35. Hejsan.

    Det här inlägget diskuteras just nu på biljettockergruppen på Facebook.

    http://www.facebook.com/group.php?gid=345960585093

    Jag är numera lite tudelad i frågan. Du ser ju det som rätt att man kan sälja till vilket pris som helst. Jag ser det exempel som du beskriver som någorlunda ok men att killen som säljer innan kön ens har öppnat som lite väl cynisk. Det är ju trots allt ganska synd om personerna i kön som inte fick biljett. Till och med mer synd än om en person som inte fick gå för att han inte kunde köpa på andrahandsmarknaden. Tycker jag. Nåväl. Skit samma. Ska köpa mina kravallbiljetter som alumn framöver ändå misstänker jag 🙂

36. Har inte läst alla kommentarer så kan hända det har tagits upp tidigare.
    Men hur du får din matte att gå ihop är för mig smått förvånandsvärt. Du verkar bara ta in en del av all data i din beräkning.
    Precis som tjejen i ett av mailen säjer. Ska inte de som orkade ta sig till köandet, stod där i timmar, gjorde jobbet men sedan får gå hem utan biljett enbart för att de framför i kön köper ut fler än de behöver, räknas med? Bara för att en ”sniken” och en ”lat/upptagen” student blir nöjda gör inte detta till ett bra system.
    Sen att man kan köpa ut fyra biljett är för mig ett mysterium, man kan som student bara använda två av dem ändå. En till sig själv och den eventuella icke student man tänkt bjuda med. Men det är en annan diskussion.

37. Erik! Tack för länken, sjukt intressant att läsa. Kul att de hackar på mig för att jag läst 4 hp nek. Måste messa den där Gustav Öst och tacka för länken. 🙂

    Mike, ja, visst är det lite konstigt att man kan köpa 4 biljetter. Men det är nog så att man ska kunna köpa åt kompisar. Att ändra den regeln blir nog ganska jobbigt.
    Det är svårt att förklara matematik i text utan att använda sig av figurer. Jag kanske misslyckas där. Grundtanken är dock att man räknar ”vinnare” och ”förlorare” per biljett. Om någon köar och får biljett är det 1 vinnare på den biljetten. Om någon köper en biljett och säljer den vidare är det 2 vinnare på den biljetten. Dels han som fick den och dels han som sålde den vidare. Typ 🙂

    Nån dag kanske jag photoshoppar ihop en bild, men inte idag 🙂